Jobbar på med balansen

Visst är den vacker? Lite annorlunda fär för att vara mig, det blir lätt lila. men tänkte att jag skulle pröva något nytt. Det är väl lite det jag försöker göra under min sjukskrivning, hitta nya vägar, i mitt tankesätt, hur jag tar hand om mig osv. Det har inte varit helt enkelt de senaste dagarna av olika skäl som jag kommer återkomma till. Men trots lite jobbiga förutsättningar har jag passat in njutning, glädje och vila. Det är väl bra?

Jag fick en härlig sushilunch med fina vännen A, jag har varit ute på middag med lillskrutt och mannen, vi har varit på barnkalas och mor och jag fick en väldigt trevlig stund på Steningeladan i Sigtuna. Jag har dessutom varit och hälsat på jobbet, ja i alla fall en del av jobbet. Bra för självförtroendet, känner mig efterlängtad och sugen på att börja jobba. Samtidigt känner jag efter och försöker lyssna på kroppen som tydligt säger att den behöver lite mer tid. Det går så himla bra efter operationen, men jag blir väldigt trött och måste se till att passa in vila i dagsprogrammet.

Så nu unnar jag mig en gokaffe, lite skrivande och bsra lugn innan jag ska starta dagen för lillskrutten också. Carpe diem gott folk, Carpe diem!

4:18

4 timmar och 18 minuter har jag sovit inatt, en anings för lite, det är dessutom tredje natten med dålig sömn. Känner mig ungefär lika stadig och stabil som maneten på  bilden. Vad mycket man hinner tänka när man ligger där och försöker slappna av, axel och nacke värker, behöver jag operera nacken också snart? Enligt läkaren så behövs det i alla fall. Man hinner också känna sin kropp om ni förstår, oj, kan det värka där, jaha, det som alltid varit så skönt att ligga så det funkar inte alls längre, när ska jag få jobba i trädgården igen? Hur ska jag orka genom dagen. Ja ni hör ju hur det spinner runt i den stackars skallen.  Min käre man säger att det är lite lustigt att jag som inte gillar att åka bergochdalbana eftersom jag blir åksjuk åker så mycket känslomässig bergochdalbana. Jag funderar också mycket på det och den dagen jag kommer på svaret ska jag berätta för världen. Men det jag ändå ser som min styrka är att jag ganska snart vänder nedgång till uppgång och att jag tar ansvar för att se till att det blir en uppgång. Så även om jag helst vill ligga i ett mörkt rum hela dagen, har jag tagit en kort promenad och tankat d vitamin och nu ska det bli lite lunch.

Vi hörs!

Hjärnan, en mystisk del av människan..

Hjärnan är ett stort mysterium för mig. Jag har, som säkert många andra hört att vi endast använder en bråkdel av dess kapacitet. De senaste dagarna har jag funderat lite på hur jag använder den bråkdelen. Det är inte helt ovanligt att jag tänker att jag är så himla konstig, att jag har ett tankesätt som ingen annan. Att det bara är jag som tror att jag bara är en samling av prestationer, eller som häromdagen, när jag var ute och gick en långpromenad med mamma. Jag gick 3 km, kändes så himla bra, så långt har jag inte kunnat gå sen typ förra sommaren. Men sen på kvällen började jag fundera, tänk om jag har gått för långt, tänk om jag förstört min operation, varför mår jag så bra, varför har jag inte haft mer ont ?  Sen tänker jag lite till, jag pratar med nära och kära och inser att vi har alla en del underliga tankebanor, hur vi ser på oss själva och andra. Vi kan vara oförstående för hur andra fungerar eller hur en del kan uppträda eller tänka som de gör. Jag vet inte om de här funderingarna bara kom av sig själv eller om den här boken påverkade det. Jag kan i alla fall rekommendera den, en berättelse om en svensk ung kvinna som hade alla materiella och intellektuella förutsättningar för att göra det där som så många av ser som norm, karriär, hus, bil och barn och "framgångsrik" Men den här kvinnan levde i 16 år som en fundamentalistisk muslim.

Ja, det var dagens djupa fundering. Nu väntar jag på att mamma kommer och att vi ska dricka lite kaffe och kanske ta en liten promenad i det vackra vädret, dagens andra promenad faktiskt. Trevlig fredag på er! 

Underbara morgon!

Idag fick Skrutten åka tidigt till skolan med mannen. Jag äter fortfarande starka värktabletter och kör inte bil då. När de hade åkt gjorde jag mig en tallrik havregrynsgröt med fröer, nötter, bär och lite jordnötssmör. Gröt har väl aldrig varit en favorit, men den här varianten funkar för mig. Och det är lite så mina tankar fungerar just nu. Jag är väl inte direkt glad över att vara sjukskriven och att jag har en kropp i stort behov av helrenovering. Men jag försöker göra bra saker, få livet att funka helt enkelt. Jag har ett enormt kontrollbehov och det var fruktansvärt att gå på heltidssjukskrivning. "Hur ska det bli på jobbet utan mig, ska de upptäcka att jag inte behövs, att någon annan gör jobbet bättre, att jag är helt inkompetent" osv. Men jag tycker faktiskt att jag har landat lite i att ja,ja de får hålla på med sitt så försöker jag ta hand om mig själv. Skrutten valde kläder själv i morse, en intressant kombination av lime/neongröna byxor och orange tröja. Jag fick bita mig i tungan, men jag måste tillåta mitt barn att göra egna val och göra saker på sitt vis.

Så nu ska jag snart kliva in i duschen, sen kommer kära mor och hjälper mig med lite hushållsarbete. Även här måste jag försöka släppa på kontrollen lite. Vi ska i alla fall ta en promenad i det vackra vädret och äta en god lunch tillsammans. Ha en underbar dag allesammans (om det nu är nån som läser!?)

Back in business!

Jaha, snabba ryck. Skrev ett par dagar på en annan plats, men det kändes inte bra, hade glömt bort den här platsen.. Jag har haft en tuff natt, sovit dåligt. Det var en en del tankar som for i huvudet, hur snabbt kan jag börja jobba igen? Hur kommer det gå med mina nackbesvär, och vad är det som händer med min värkande höft? Till slut somnade jag i alla fall, men sen hade jag ont och vaknade tidigt, men nu har jag fått i mig lite medicin, ätit frukost med pojkarna och skickat dom till skolan. Så nu ska jag försöka få till den här bloggen, sen blir det nog sova en liten stund till innan jag tar en kort promenad i det vackra vädret.