Hjärnan, en mystisk del av människan..

Hjärnan är ett stort mysterium för mig. Jag har, som säkert många andra hört att vi endast använder en bråkdel av dess kapacitet. De senaste dagarna har jag funderat lite på hur jag använder den bråkdelen. Det är inte helt ovanligt att jag tänker att jag är så himla konstig, att jag har ett tankesätt som ingen annan. Att det bara är jag som tror att jag bara är en samling av prestationer, eller som häromdagen, när jag var ute och gick en långpromenad med mamma. Jag gick 3 km, kändes så himla bra, så långt har jag inte kunnat gå sen typ förra sommaren. Men sen på kvällen började jag fundera, tänk om jag har gått för långt, tänk om jag förstört min operation, varför mår jag så bra, varför har jag inte haft mer ont ?  Sen tänker jag lite till, jag pratar med nära och kära och inser att vi har alla en del underliga tankebanor, hur vi ser på oss själva och andra. Vi kan vara oförstående för hur andra fungerar eller hur en del kan uppträda eller tänka som de gör. Jag vet inte om de här funderingarna bara kom av sig själv eller om den här boken påverkade det. Jag kan i alla fall rekommendera den, en berättelse om en svensk ung kvinna som hade alla materiella och intellektuella förutsättningar för att göra det där som så många av ser som norm, karriär, hus, bil och barn och "framgångsrik" Men den här kvinnan levde i 16 år som en fundamentalistisk muslim.

Ja, det var dagens djupa fundering. Nu väntar jag på att mamma kommer och att vi ska dricka lite kaffe och kanske ta en liten promenad i det vackra vädret, dagens andra promenad faktiskt. Trevlig fredag på er!