Livet liksom...

Igår hade jag en hyfsat dålig dag. Idag kändes det lite bättre. Skillnaden? Ja, den var väl inte så väldigt stor, människor i min närhet mår lika dåligt som igår, hemmet är lika ostrukturerat och stökigt som igår, sonens rum är lika stökigt, hans glasögon är fortfarande borta precis som igår. Idag har han dessutom trillat ner från ett träd o slagit sig. Jag har fortfarande en massa att göra på jobbet, minst lika ont i nacken och känner av min steloperation i ryggen lika mycket som igår. Jag känner mig minst lika avundsjuk på en del andra människor som igår.

Nu har jag tagit starka värktabletter, ligger nerbäddad i min säng och tittar i boken jag fick av mannen, "Shit happens, get over it!"  För så är det ju för de flesta av oss, skit händer. Det är väl mer frågan om att jag kan välja, välja offerkoftan eller välja ett helt ok liv. Nej, allt är inte på topp och jag behöver inte klämkäckt låtsas att det är det. Men jag kan välja att tycka att det är ok. "Good enough" jag kan också välja att ta ansvar för det jag kan påverka. Så det innebär för mig här och nu att jag behöver begränsa mig själv. Jag orkar inte hålla igång hela dagar med min ständigt närvarande värk. Jag behöver tillåta mig själv att vara "Good enough" och tycka att livet inte är så dumt här i sängen, med en gosig katt och en fett glassig månadstidning och en nyklippt snygg frisyr. Så, kram på mig själv och jag älskar mig!

Betraktelse från en säng

Ligger i sängen och drar mig. Borde gå upp, men det är ganska mysigt här. Min käre man är lite orolig för mig. Jag har inte riktigt koll på läget. Ja alltså på en massa småsaker som jag brukar ha koll på. Men nu vet jag att allt löser sig, för nu har min nya fina kalender kommit. Skönt, får ordning på dagarna, kan samla mina listor och planera mitt liv. Haha, ja det blir nog bra. Nu ska jag ta tag i dagen!
Kram

Hösten är här...

Ja nu har det varit höstdagjämning och som ett brev på posten, ja i alla fall som förr i tiden, kom kylan. Men också den härliga klara luften. Jag är ju väldigt förtjust i min trädgård och på våren är det en glädje att se hur allt vaknar till liv igen. Men jag har funderat på det här lite. Det känns som att vi människor har nån sorts besatthet kring att gå emot naturen. För även om naturen vaknar till på våren så tycker jag att vi människor startar upp allt på hösten. Barnen börjar skolan, nya aktiviteter påbörjas osv.  Sommarens värme, ledighet och trevliga kvällar känns som ett svagt minne. Almanackan fylls på och det är mycket som händer. Det mesta är kul saker. Jag trivs på mitt jobb och den här hösten har jag förmånen att ha en praktikant från Socionomprogrammet, detta innebär att jag får gå en kurs på mitt Alma Mater, Sopis i Handledningsmetodik, jag planterar lökar inför nästa säsong, julen med allt skoj närmar sig, en hemlig resa är inplanerad, Lakritsprovning och julkonsert likaså. Men...jag har en fortsatt värkande kropp, människor i min närhet mår dåligt och jag har som vanligt en förmåga att vilja mer än vad jag både hinner med och faktiskt får gjort.

Så hur tacklar jag det här? Jag försöker hitta en "good enough" nivå. En nivå där jag kan känna mig nöjd oberoende av vad jag tror att andra tycker, vilket inte är helt lätt för en bekräftelsetorsk som mig. Men jag tänker att det är helt nödvändigt. Jag försöker också glädjas åt alla små saker som ger mig hopp om livet och mänskligheten. Ja, det var mitt inlägg i världsdebatten för idag.

Kram på er!

50 år!

Ja, så har jag då fyllt 50 och kommit till Skottland. I skrivande stund sitter jag på en pub och försöker samla mina tankar lite. Började fira tidigt i går morse med bubbel och fin present av maken. Dagen fortsatte med promenader, presenter, vinst för Sverige i första matchen och god middag på kvällen. Känner mig väldigt firad av fina vänner och familj!

Denna lilla stund i ensamhet ger mig också tillfälle att reflektera. Hur går det med balansen och mitt nya mantra "jag kan inte förändra nån annan, bara hur jag reagerar och agerar på andra". Sådär om jag jag ska vara ärlig 😂. Men försöker se på det som att jag BARA är 50 och har tid att fortsätta lära.

Så nu ska jag fortsätta njuta av dagen. Kram till er!

Funderingar

Hjärnan slår lite kullerbytta idag. Haft så häftiga och fina samtal på jobbet, älskar att vara tillbaka. Men känner mig lite låg och inte helt komplett. Jag är gräsänka och avskyr det! Självklart unnar jag mannen en härlig vecka på Sweden rock. Men jag är inte hel. Så är det bara. Jag försöker tillåta mig att vara i den känsla....
Kram!

Sovmorgon!

För en del innebär sovmorgon att ligga länge i sängen, ta det lugnt och bara ha det bra. Jag är morgonmänniska, så min sovmorgon har gett mig möjligheten att ta hand om tvätt och förbereda det mest hatade hushållsarbetet av alla, stryka tvätt! Ja, jag vet, man kan köpa kläder som inte behöver strykas, man kan gå i skrynkliga kläder. Men för mig funkar inte det. Så ikväll blir det nån film och strykbräda fram!

Ska också förbereda inför vår resa till Skottland. Den 16 bär det av. Första utlandsresan för familjen Sellén. Ska bli så kul!

Önskar er en härlig dag, kram

Life is good!

Ja, livet är faktiskt ganska bra. Kroppen kunde vara i bättre form, knoppen också. Människor i min närhet kunde få må lite bättre och samhället kunde vara lite mer medmänskligt. Men, jag har ett bra liv med när och kära. Jag har ett jobb jag trivs med och jag försöker hela tiden lära mig nya saker. Och som grädde på moset får jag tillbringa dagen i en solstol på ett bad med två av mina favoritboys. Härligt!

Long time no write!

Ja, nu var det ett tag sen jag skrev. Det har varit mycket den senaste tiden. Bland annat åkte mor och jag till Jägra, Malung för att hämta de sista sakerna i mina föräldrars gamla hus. Det var både en härlig resa och lite jobbigt. Mina föräldrar har haft huset i ca 20 år, bott där på heltid i ca 15 år. Klart det känns konstigt även för mig att det inte längre är deras. Men vi hade otroligt fint väder, vi fick chansen att besöka vänner och släkt, äta vansinnigt god mat och och se Dalälven svämma över.

I övrigt har jag hunnit vara ute på mitt underbara Himmelrike och se alla små knoppar komma fram, rensat och planerat för mer växtlighet. Här får jag verkligen ro i själen! Lillskrutten, som verkligen inte är nån liten skrutt längre passade till och med på att ta ett dopp i havet. Hans mor var inte riktigt lika modig.

Casper blir större på flera sätt, visst blir han längre och hela garderoben måste bytas ut, men han är verkligen en kille nu, tar sig allt som oftast till och från skolan själv, är ensam hemma, har börjat laga mat och baka. Så häftigt det är att få uppleva en annan persons utveckling på så nära håll!

Jag mår väldigt bra just nu, både kroppsligt och själsligt. Har fått ett nytt träningsprogram av sjukgymnasten och kan nu promenera riktigt fort, härligt att få upp flåset. Har trots yttre omständigheter gjort bra val för mig, sagt ifrån ibland där det behövs och varit mer tillåtande mot mig själv. Så nu är det äntligen dags för nästa steg. På måndag börjar jag jobba igen, visserligen bara 505 de första veckorna, men i alla fall. Längtar efter arbetsuppgifterna, klienterna och kollegorna.

Idag har jag redan hunnit med gymmet, lite städ och tvätt och inte att förglömma lite vila. Men nu blir det snart en promenad till centrum med mannens moster.

Önskar er alla en kärleksfull, härlig dag!
Kram, Anna

Jobbar på med balansen

Visst är den vacker? Lite annorlunda fär för att vara mig, det blir lätt lila. men tänkte att jag skulle pröva något nytt. Det är väl lite det jag försöker göra under min sjukskrivning, hitta nya vägar, i mitt tankesätt, hur jag tar hand om mig osv. Det har inte varit helt enkelt de senaste dagarna av olika skäl som jag kommer återkomma till. Men trots lite jobbiga förutsättningar har jag passat in njutning, glädje och vila. Det är väl bra?

Jag fick en härlig sushilunch med fina vännen A, jag har varit ute på middag med lillskrutt och mannen, vi har varit på barnkalas och mor och jag fick en väldigt trevlig stund på Steningeladan i Sigtuna. Jag har dessutom varit och hälsat på jobbet, ja i alla fall en del av jobbet. Bra för självförtroendet, känner mig efterlängtad och sugen på att börja jobba. Samtidigt känner jag efter och försöker lyssna på kroppen som tydligt säger att den behöver lite mer tid. Det går så himla bra efter operationen, men jag blir väldigt trött och måste se till att passa in vila i dagsprogrammet.

Så nu unnar jag mig en gokaffe, lite skrivande och bsra lugn innan jag ska starta dagen för lillskrutten också. Carpe diem gott folk, Carpe diem!

4:18

4 timmar och 18 minuter har jag sovit inatt, en anings för lite, det är dessutom tredje natten med dålig sömn. Känner mig ungefär lika stadig och stabil som maneten på  bilden. Vad mycket man hinner tänka när man ligger där och försöker slappna av, axel och nacke värker, behöver jag operera nacken också snart? Enligt läkaren så behövs det i alla fall. Man hinner också känna sin kropp om ni förstår, oj, kan det värka där, jaha, det som alltid varit så skönt att ligga så det funkar inte alls längre, när ska jag få jobba i trädgården igen? Hur ska jag orka genom dagen. Ja ni hör ju hur det spinner runt i den stackars skallen.  Min käre man säger att det är lite lustigt att jag som inte gillar att åka bergochdalbana eftersom jag blir åksjuk åker så mycket känslomässig bergochdalbana. Jag funderar också mycket på det och den dagen jag kommer på svaret ska jag berätta för världen. Men det jag ändå ser som min styrka är att jag ganska snart vänder nedgång till uppgång och att jag tar ansvar för att se till att det blir en uppgång. Så även om jag helst vill ligga i ett mörkt rum hela dagen, har jag tagit en kort promenad och tankat d vitamin och nu ska det bli lite lunch.

Vi hörs!

Hjärnan, en mystisk del av människan..

Hjärnan är ett stort mysterium för mig. Jag har, som säkert många andra hört att vi endast använder en bråkdel av dess kapacitet. De senaste dagarna har jag funderat lite på hur jag använder den bråkdelen. Det är inte helt ovanligt att jag tänker att jag är så himla konstig, att jag har ett tankesätt som ingen annan. Att det bara är jag som tror att jag bara är en samling av prestationer, eller som häromdagen, när jag var ute och gick en långpromenad med mamma. Jag gick 3 km, kändes så himla bra, så långt har jag inte kunnat gå sen typ förra sommaren. Men sen på kvällen började jag fundera, tänk om jag har gått för långt, tänk om jag förstört min operation, varför mår jag så bra, varför har jag inte haft mer ont ?  Sen tänker jag lite till, jag pratar med nära och kära och inser att vi har alla en del underliga tankebanor, hur vi ser på oss själva och andra. Vi kan vara oförstående för hur andra fungerar eller hur en del kan uppträda eller tänka som de gör. Jag vet inte om de här funderingarna bara kom av sig själv eller om den här boken påverkade det. Jag kan i alla fall rekommendera den, en berättelse om en svensk ung kvinna som hade alla materiella och intellektuella förutsättningar för att göra det där som så många av ser som norm, karriär, hus, bil och barn och "framgångsrik" Men den här kvinnan levde i 16 år som en fundamentalistisk muslim.

Ja, det var dagens djupa fundering. Nu väntar jag på att mamma kommer och att vi ska dricka lite kaffe och kanske ta en liten promenad i det vackra vädret, dagens andra promenad faktiskt. Trevlig fredag på er! 

Underbara morgon!

Idag fick Skrutten åka tidigt till skolan med mannen. Jag äter fortfarande starka värktabletter och kör inte bil då. När de hade åkt gjorde jag mig en tallrik havregrynsgröt med fröer, nötter, bär och lite jordnötssmör. Gröt har väl aldrig varit en favorit, men den här varianten funkar för mig. Och det är lite så mina tankar fungerar just nu. Jag är väl inte direkt glad över att vara sjukskriven och att jag har en kropp i stort behov av helrenovering. Men jag försöker göra bra saker, få livet att funka helt enkelt. Jag har ett enormt kontrollbehov och det var fruktansvärt att gå på heltidssjukskrivning. "Hur ska det bli på jobbet utan mig, ska de upptäcka att jag inte behövs, att någon annan gör jobbet bättre, att jag är helt inkompetent" osv. Men jag tycker faktiskt att jag har landat lite i att ja,ja de får hålla på med sitt så försöker jag ta hand om mig själv. Skrutten valde kläder själv i morse, en intressant kombination av lime/neongröna byxor och orange tröja. Jag fick bita mig i tungan, men jag måste tillåta mitt barn att göra egna val och göra saker på sitt vis.

Så nu ska jag snart kliva in i duschen, sen kommer kära mor och hjälper mig med lite hushållsarbete. Även här måste jag försöka släppa på kontrollen lite. Vi ska i alla fall ta en promenad i det vackra vädret och äta en god lunch tillsammans. Ha en underbar dag allesammans (om det nu är nån som läser!?)

Back in business!

Jaha, snabba ryck. Skrev ett par dagar på en annan plats, men det kändes inte bra, hade glömt bort den här platsen.. Jag har haft en tuff natt, sovit dåligt. Det var en en del tankar som for i huvudet, hur snabbt kan jag börja jobba igen? Hur kommer det gå med mina nackbesvär, och vad är det som händer med min värkande höft? Till slut somnade jag i alla fall, men sen hade jag ont och vaknade tidigt, men nu har jag fått i mig lite medicin, ätit frukost med pojkarna och skickat dom till skolan. Så nu ska jag försöka få till den här bloggen, sen blir det nog sova en liten stund till innan jag tar en kort promenad i det vackra vädret.