Nyårslöftet!

Även om våren känns avlägsen en dag som denna så känns i alla fall nyårsafton än mer långt borta. Men mitt löfte till mig själv lever vidare, jag har kommit en bra bit på vägen, har varit mer tillåtande med mig själv, unnar mig fina saker som att fixa naglar, det har jag aldrig gjort, känns så roligt., en proffsfärgning av håret, vila, jobb och bara vara. Men det finns ett problemområde, detsamma jag har haft i princip hela mitt liv, förhållandet till mat. Så nu har jag passat på att utnyttja ett friskvårdsbidrag från arbetsgivaren och skrivit upp mig på 3 månader hos viktväktarna. Jo, jag vet hur jag ska och inte ska äta, sova, träna osv. Men jag behöver hjälp, stöd, pepp. Så nu när så mycket finns online tänkte jag testa det ett tag. Känns jättebra, som att jag vill göra något bra för mig själv, för att jag ska må bra, för att ge tillbaka lite kärlek till den här ganska hårt prövade kroppen som har ställt upp för mig på en hel del fantastiska sätt. Jag jobbar helt enkelt vidare på mitt nyårslöfte.. Tjohoför mig som är så bra!

Livsgnistan!

Jag har varit och är fortfarande ganska dålig i sviterna av lunginflamation och min nyopererade nacke. Haft en hel massa tankar om inlägg som jag tänkt göra, men jag har helt enkelt inte orkat samla tankarna för något vettigt inlägg. Idag var jag på Spine Center och träffade ett resursteam för att hjälpa mig att handskas med alla olika aspekter av mina olika fysiska tillstånd i kroppen. Jag var där hela förmiddagen  så efter att ha lagat lunch till studielediga barn la jag mig på soffan och sov ett par timmar. Men trots denna trötthet känner jag att livsgnistan har taggat upp ett varv. Känns helt underbart! Jag påminner mig själv om mitt nyårslöfte, att vara snäll mot mig själv. Så nu är planen att göra små bra saker för mig själv.  En sån sak är att samla olika tankar och göra något av dom, en annan är att acceptera att jag är slutkörd i kropp och lite i knopp och låta den återhämtningen få ta den tid den behöver.

Jag är så oändligt tacksam för min fina, om ändock galna, lilla familj, övrig släkt och vänner, ljuset, svensk sjukvård och en massa annat. Tacksamhet helt enkelt!

Tacksamhet över lite stiliga Furries!

Ibland kommer hjälpen från oväntat håll.

Dagens posör, Lakrits!

Det finns två spår i dagens svammel, det ena handlar om mig, och det andra om - Mig!

Så jag börjar med en rapport från sjuksängen. Igår frös jag en väldig massa, sen rann svetten om mig. Jag hade feber, 38,5 och för dom som känner mig så vet ni ju att jag alltså var nära döden, ett samtal till avdelningen på Spine Center, de tog ner mig på jorden och sa att det nog inte var någon fara men att jag skulle höra av mig som idag. Jag har inte sovit särskilt bra, feber och en förfärlig slemhosta, ja typ som halva Sverige. Operationssåret kändes bra, inget bultande eller genomblödning på plåstret. Så jag fick lov att inse att jag utöver operationen också har någon for av luftrörssjuka. Det är jobbigt och jag tycker lite synd om mig själv eftersom jag utöver all annan värk nu har lite tungt att andas och det känns som lungorna tillsammans med skruvar, burar och titanplattor ska följa med upp när jag hostar. Men, igen, fick jag erkänna att jag faktiskt inte vare sig kan eller ska planera för när jag kan börja jobba igen.Bra hjälp där till kontrollfreaket. Bara försöka vara här och nu och bara styras av min egen variant på mat och sovklocka, fast egentligen är det en himla massa larm som ska hjälpa mig att följa läkarens planering, ser ni, igen får jag bara följa någon annans planering. Så en dag eller kanske bara en timme i taget jobbar jag vidare.....

( Back to earth prova på kit) www.backtoearth.se

Jag måste göra en bekännelse, jag tar faktiskt inte särskilt mycket ansvar för den här planeten vi bor på.. Jo jag har pappersinsamling av tidningar o annat pappersskräp, jag har satt upp en "ingen reklam tack" skylt och jag, eller i sanningens namn bonussonen går till glasinsamlingen med överblivet glas Men så himla mycket mer har det inte varit. Men nu märker jag att saker och ting börjar förändras, trasiga kläder lämnas till textilinsamling så att de kan användas till särskilda krisfiltar, jag försöker mer och mer att ta tillvara på så mycket av maten som möjligt. Här kommer en slösa/personlig ekonomi del in. Jag tyckte att jag behövde köpa en del nya krämer o liknande, ända till dess att jag öppnade badrumsskåpet och överflödet trillade ut över mig. så istället för att handla nytt upptäckte jag att jag hade massor av fortfarande funktionsdugliga pumpflaskor, burkar, sprayer osv. Jag har också börjat äta mer vegetariska alternativ till måltiderna och funderat lite på det här med att handla efter säsong. Men ett litet inköp till badrumsskåpet blev det trots allt. Såg en reklam nånstans för ett make up företag i Dalarna. De hade  ett litet prova på kit med mineralbaserat smink. När ens produkt tar slut beställer man nytt och får det i en liten refillpåse så man kan återvända burken i oändlighet.

Jag påstår verkligen inte att jag är någon Greta Thunberg eller en företrädare för miljopartiet. Men tack vare min inspirationskälla frokenoken.com, mina kloka och underbara vänner  och min kloka son känner jag att en förändring är på gång.

Så dagens tanke är väl; Gör det enkelt, du behöver inte förutse allt långt i förväg. Idag blir det en klapp på axeln och orden Anna, Good enough i s just Good enough!

Home sweet home!

Lika fort som jag åkte in på sjukhuset fick jag åka hem igen. Denna gång med ett gäng skruvar och nån titanplata i nacken. Jag tycker jag mår oförskämt bra, men med det sagt är livet inte lätt just nu. Extremt svårt att svälja gör att det mest blir smoothies, lena soppor och glass som inmundigas. Men det kan det väl vara värt om jag nu äntligen ska få lite ordning på min kropp. Jag är sjukskriven i 6 veckor och har redan börjat fundera på om jag inte kan börja lite tidigare.Mannen och Chefen säger båda att nu tar vi det lilla lugna här och ser hur saker och ting utvecklar sig. Jag får väl vänta några dagar innan  jag planerar mitt återtåg på arbetsmarknaden!

Firar ni alla hjärtans dag? Det gör vi i en småskalig variant. Nått kort, lite gofika efter maten, kanske nån blomma till den som brukar vilja ha det. Visst, en del säger att det är ett sätt för div affärer att lura på oss saker vi inte behöver, eller ställer krav på att man är ett par och att det ska vara så himla märkvärdigt. Men även om jag älskar min man, mina barn och mina katter alla dagar så är det trevligt med nån liten anledning att festa till det. Så alla mina pojkar får varsitt kort och det blir Vaniljhjärtan till fikat ikväll. Jag fick fina tulpaner av min mor idag och en massa hälsningar på sociala medier, det är väl trevligt?

Nej nu är det dags för tanten att ändra ställning och dricka något och kanske ta en sugtablett, man blir förfärligt torr i munnen av alla dessa tabletter jag måste peta i mig flera gånger om dan.

Så ha en trevlig Alla Hjärtans dag på er!

Ibland går det fortare än man tänkt sig!

Jösses vilken dag! Först mycket oro och frustration över en jobbig situation på arbetsplatsen. Sen ringde de från sjukhuset och sa att de hade fått ett återbud imorgon, var jag intresserad att komma redan imorgon? Snabbt samtal med chefen, sen ringde jag o tackade ja! Snabbt besök på labbet för att lämna ett prov. In på apoteket för att köpa descutan, ringa svärmor för att se om Skrutten kunde sova där i två nätter, försöka avstyra möten, överlämna till Chefen och fixa alla inställningar om frånvaro på allehanda platser, meddela nära och kära om operationen. Men nu sitter jag nyduschad i soffan med en drink o slötittar på tv. När Mannen har badat klart blir det en dusch till och sen sängen. Ska upp o duscha vid 5 imorgon bitti. Häftigt att känna att jag bara får lov att släppa taget och bara gilla läget. Dessutom hinner jag inte oroa mig så mycket. Tänker på min kära far. Bland det sista sammanhängande han sa till mig innan han dog var; Är du nervös för din operation? Både ock, men mest lugn, litar på min läkare som gjorde ett så bra jobb med min operation av ryggen förra våren. Skrutten hoppas att jag ska ha halskrage och se ut som grannen i Beck, haha, fantasi har han i alla fall fantasi. Nåja önskar er alla en god kväll.

God natt!

Helgen går mot sitt slut!

Varit en bra helg. Fredag var jag, Mannen och Bonussonen först på Texas Longhorn vid Slussen. Mumsig mat och god dricka sen blev det konsert på Kägelbanan. Alien och Black Paisley spelade. Alien kände vi ju till sen tidigare, men Black Paisley var nya för oss. Jag gillade det verkligen.

Resten av helgen har gått i rensningens tecken. Både Mannen och jag har rensat i skåp och lådor på olika håll. Andra ser nog inte att vi har åstadkommit någonting i vår röra av grejer, men två ikeakassar fulla med böcker och filmer lämnades till en hjälporganisation, Trasig gamla kläder skänktes till insamling som gör filtar till akutpaket som delas ut vid olika kriser,Sen blev det flera påsar med ren skrot. Känns så himla skönt att ha påbörjat detta mastodontprojekt. vi jobbar på var och en på sitt håll och jag blir alldeles lycklig över detta. Känner hur allt detta skräp är med och tynger ner min redan alldeles för svaga nacke.

Nu är äntligen ett datum satt för min steloperation av nacken. Den 4 mars är det dags på Sppine Center. Min läkare gjorde ett fantastiskt jobb med ryggen så jag får lite på att det går lika bra med nacken. Men är lite mer nervös den här gången. Jag får bara lämna över till min högre makt och lita på den.

Nu år det dags att försöka varva ner och se fram mot nästa veckas jobb, en  dag i taget helt enkelt...

Tack o godnatt! 

Varför har jag så dåligt minne?

Ja det kan man ju fundera över, det här med minnet. Idag har jag haft en dålig dag med mig själv, inte alls som jag hade tänkt mig. Helgen var så himla bra, en fin blandning av vila, umgänge och fortsatt rensning i skåp och lådor. Men idag kändes allt blää. Jag kände mig tjock, trist och tråkig och jag åt alldeles för mycket av för mig onyttiga saker. Dessutom shoppade jag loss på lunchen trots att jag i helgen var så stolt över att jag tänkte, nä jag behöver inte köpa än det ena än det andra för jag behövde inte dom sakerna. Sen när jag kom hem från jobbet blev jag liggande på sängen i ett självömkande utan dess like, kändes som jag inte skulle stå ut med min värk en sekund till. Tillslut sparkade jag mig själv i baken och tänkte att nånting måste jag få gjort denna kväll. Klev upp och tog tag i att städa i köket. Då känner jag att jag har väldigt ont i magen och plötsligt slår det mig; PMS! Hur kommer det sig att jag glömmer något som dyker upp hyfsat regelbundet en gång i månaden? När jag hade kommit på det provade jag kläderna jag hade köpt och insåg att trots att de rent ekonomiskt var fynd så var de inget för mig, så jag packade ner dom i påsen och nu väntar dom fint på att bli återlämnade imorgon, ja så när som på ett litet undantag, en fin scarf i lite gräddvit nyans med rosa döskallar på. Ja en del skulle säkert inte tycka den var så fin, men de som känner mig känner också till min fäblesse för döskallar. När jag för snart två år sen tatuerade in en döskalle på min överarm frågade en klient på jobbet vad den stod för svarade jag blixtsnabbt "att jag är omgiven av döskallar!" Haha..Men snart ska min döskalle få omges av en annan av mina favoriter, blommor. Jag njuter verkligen av blommor och blader, de ger mig nån sort ro och glädje. Så det som tidigare kändes som en väldigt dålig dag med mig själv avslutas lite mer på topp. Jag är omgiven av mina älskade döskallar (läs min familj inkl katter) och fina blommor. Hur kan jag känna mig bläig med dessa skatter i min närhet?

Massor av funderingar!

Länge sedan jag skrev, främst för att jag inte får appen i mobilen att fungera. Men nu så...
Jag har haft en intensiv höst, min far var dålig hela hösten och natten mot Lucia somnade han in hemma efter ett par tunga dagar. Kändes bra att vara med honom hela den sista tiden. Jag satt och klappade hans kind när han slutade andas. Man fick inte säga att han gick bort. Dessutom hade jag en hel del utmaningar på jobbet, En värkande nacke som väntar på operation och det vanliga livet. När hösten nu ligger lite bakom mig kan jag se att jag nog var lite slutkörd, lite deprimerad och allmänt oengagerad. Men tack vare bra stöd från Mannen, fina vänner, lite medikamenter, psykolog och förstående arbetsgivare känner jag nu att något börjar hända.

 (mitt sätt att hedra min far var att dricka hans favoritdrink och tända ett ljus)

Min tradition på Nyårsafton har varit att jag lovade mig själv att inte avlägga något nyårslöfte, men nu gjorde jag det! Mitt nyårslöfte är"Vara snäll mot mig själv"! Och vad betyder då det? Jo, jag ska lägga lite mer tid på mig själv, göra sådant som jag mår bra av, med betoning på göra. jag ska säga snälla saker till mig själv, vara kärleksfull, förlåtande, fundera på vad som är andlighet för mig och vara "good enough" Det är som om något börjar vakna i mig. Jag blir inspirerad av andra istället för att vara avundsjuk på dem som kan tyckas ha "Det perfekta livet" Det är häftigt när jag kan se på andras vägar och inte vilja ha deras väg, men fundera mer på vad som är min väg i olika. Så nu bubblar min hjärna av idéer för min trädgård på Himmelriket, inredningstankar gällande lägenheten, funderingar kring mitt jobb och hur jag ska ta hand om mig själv.

(Nytt år, nya möjligheter)