Jag har haft en intensiv höst, min far var dålig hela hösten och natten mot Lucia somnade han in hemma efter ett par tunga dagar. Kändes bra att vara med honom hela den sista tiden. Jag satt och klappade hans kind när han slutade andas. Man fick inte säga att han gick bort. Dessutom hade jag en hel del utmaningar på jobbet, En värkande nacke som väntar på operation och det vanliga livet. När hösten nu ligger lite bakom mig kan jag se att jag nog var lite slutkörd, lite deprimerad och allmänt oengagerad. Men tack vare bra stöd från Mannen, fina vänner, lite medikamenter, psykolog och förstående arbetsgivare känner jag nu att något börjar hända.
Min tradition på Nyårsafton har varit att jag lovade mig själv att inte avlägga något nyårslöfte, men nu gjorde jag det! Mitt nyårslöfte är"Vara snäll mot mig själv"! Och vad betyder då det? Jo, jag ska lägga lite mer tid på mig själv, göra sådant som jag mår bra av, med betoning på göra. jag ska säga snälla saker till mig själv, vara kärleksfull, förlåtande, fundera på vad som är andlighet för mig och vara "good enough" Det är som om något börjar vakna i mig. Jag blir inspirerad av andra istället för att vara avundsjuk på dem som kan tyckas ha "Det perfekta livet" Det är häftigt när jag kan se på andras vägar och inte vilja ha deras väg, men fundera mer på vad som är min väg i olika. Så nu bubblar min hjärna av idéer för min trädgård på Himmelriket, inredningstankar gällande lägenheten, funderingar kring mitt jobb och hur jag ska ta hand om mig själv.
(Nytt år, nya möjligheter)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar