Varför har jag så dåligt minne?

Ja det kan man ju fundera över, det här med minnet. Idag har jag haft en dålig dag med mig själv, inte alls som jag hade tänkt mig. Helgen var så himla bra, en fin blandning av vila, umgänge och fortsatt rensning i skåp och lådor. Men idag kändes allt blää. Jag kände mig tjock, trist och tråkig och jag åt alldeles för mycket av för mig onyttiga saker. Dessutom shoppade jag loss på lunchen trots att jag i helgen var så stolt över att jag tänkte, nä jag behöver inte köpa än det ena än det andra för jag behövde inte dom sakerna. Sen när jag kom hem från jobbet blev jag liggande på sängen i ett självömkande utan dess like, kändes som jag inte skulle stå ut med min värk en sekund till. Tillslut sparkade jag mig själv i baken och tänkte att nånting måste jag få gjort denna kväll. Klev upp och tog tag i att städa i köket. Då känner jag att jag har väldigt ont i magen och plötsligt slår det mig; PMS! Hur kommer det sig att jag glömmer något som dyker upp hyfsat regelbundet en gång i månaden? När jag hade kommit på det provade jag kläderna jag hade köpt och insåg att trots att de rent ekonomiskt var fynd så var de inget för mig, så jag packade ner dom i påsen och nu väntar dom fint på att bli återlämnade imorgon, ja så när som på ett litet undantag, en fin scarf i lite gräddvit nyans med rosa döskallar på. Ja en del skulle säkert inte tycka den var så fin, men de som känner mig känner också till min fäblesse för döskallar. När jag för snart två år sen tatuerade in en döskalle på min överarm frågade en klient på jobbet vad den stod för svarade jag blixtsnabbt "att jag är omgiven av döskallar!" Haha..Men snart ska min döskalle få omges av en annan av mina favoriter, blommor. Jag njuter verkligen av blommor och blader, de ger mig nån sort ro och glädje. Så det som tidigare kändes som en väldigt dålig dag med mig själv avslutas lite mer på topp. Jag är omgiven av mina älskade döskallar (läs min familj inkl katter) och fina blommor. Hur kan jag känna mig bläig med dessa skatter i min närhet?